Raphinha: “Jag förlorade många vänner till kriminalitet”
Raphinha är i dag en av Barcas största profiler, men vägen till toppen har präglats av långt mer än fotboll. Brasilianaren växte upp i Restinga i Porto Alegre, där kriminalitet, narkotikahandel och ekonomiska problem var en del av vardagen.
Den brasilianske ytterspelaren har tidigare berättat hur flera av hans vänner slutade med att välja en helt annan väg än han själv. Några av dem hade enligt Raphinha större fotbollstalang än han, men miljön runt dem blev avgörande.
“Jag förlorade många vänner till kriminalitet och narkotikahandel. Vänner som spelade tio gånger bättre än jag, och som hade kunnat spela i en stor klubb någonstans i världen. Att ha de exemplen så nära var en viktig orsak till att jag behöll fokus. Jag visste från en mycket ung ålder vad jag ville: Jag ville bli fotbollsspelare. Det krävs en enorm uppoffring för att nå det målet när man kommer från ett område som mitt, men min ambition var ännu större”, förklarade han.
Familjen spelade samtidigt en avgörande roll i att hålla Raphinha på rätt kurs. Han framhöll hur föräldrarna aldrig försökte kontrollera honom med förbud, utan i stället såg till att han hela tiden visste vilka konsekvenser hans val kunde få.
“Min familj var mycket viktig. De förbjöd mig aldrig att göra saker, men de visade mig alltid vad som var den rätta och den felaktiga vägen. Det var tack vare dem som jag aldrig hoppade av skolan, och det var genom samtalen med dem som jag struntade i de möjligheter jag hade att välja fel väg. Det är tack vare dem som jag är här i dag.”
De ekonomiska ramarna var samtidigt anspråkslösa. Raphinha gjorde det klart att han inte svalt hemma, men dagarna med träning långt från familjen kunde vara hårda. Som tonåring stod han efter träningen och försökte få hjälp med något att äta medan han väntade på bussen hem.
“Det vore fel att säga att jag svalt, för mina föräldrar såg alltid till att det fanns mat hemma. Men efter träningen stod jag på gatan och frågade folk om de ville köpa lite mat eller ett mellanmål till mig. Några hjälpte mig, medan andra rent ut kallade mig för en luffare. Det fanns inget annat att göra än att vänta på bussen hem så att jag kunde få något att äta. Jag var mellan 12 och 14 år på den tiden.”
Historien berättar samtidigt mycket om den mentalitet som sedan har präglat Raphinhas karriär. Han växte upp med frestelser och svåra villkor tätt inpå sig, men höll fast vid fotbollen och hamnade till slut på den scen som han drömde om som barn.
I dag står han som Barca-spelare på den motsatta sidan av den verklighet han växte upp i, men minnena från Restinga tar fortfarande plats i berättelsen om hur han nådde hela vägen till toppen.
