Lamines höga krav kan bli en fälla
Lamines tilltro till den egna förmågan innebär också att ribban ligger högt. I kampen om Ballon d’Or kan resonemanget om att ha kunnat prestera betydligt bättre i VM bli problematiskt. Att medge att det fanns mycket mer att ge är samtidigt att erkänna att man inte nådde sin högsta nivå i en turnering som väger tungt när priset ska delas ut.
De egna förväntningarna skapar dessutom en press att vara som bäst i varje match. När inledningen inte blir som tänkt finns risken att frustrationen tar över. Mot Feyenoord behövde Raphinha prata med Lamine när han tyckte att lagkamraten började ge upp, ett exempel på hur kraven kan bli svåra att hantera under matchens gång.
Även mot Racing syntes tecken på irritation mot slutet av första halvlek. Lamine tog bland annat av sig bandaget från armen och kastade det på gräset. Den missade straffen hjälpte inte heller, och hans reaktioner illustrerade baksidan av att hela tiden kräva så mycket av sig själv.
Lamines kvalitet i förhållande till åldern är odiskutabel, men att redan som 19-åring kräva det närmast ouppnåeliga av sig själv gör uppgiften svår. Att öppet säga att man ser sig som bäst är i sig inget fel. Däremot försvinner inte beroendet av lagkamraterna, oavsett hur stor den individuella skickligheten är.
Det blev tydligt när Adeyemi efter en stark individuell aktion väntade in Lamine och serverade honom en målpassning mot Racing. Framspelningen förtjänade ett tack, men det var tysken som fick gå fram och krama om målskytten för att fira. Även när Lamine avslutar anfallet är en lagkamrats insats avgörande.
Hansi Flick varnade redan förra säsongen för att för stora egon kan skada laget, och den erfarne tysken är säkerligen uppmärksam på Lamine Yamals reaktioner när han inte lever upp till sina egna förväntningar.
